torsdag 12 september 2013

Äh, skärpning

Läste i tidningen om någon uppjagad förälder vars unge blivit hemskickad från skolan p.g.a. att lärarna tillslut inte kunde hantera ungen. Nioåring som härjar, lärarna och rektorn får kritik för agerande. Men snälla. De är ju också bara människor, hur ska man orka hyperaktiva, stökiga ungar hela dagarna? Någon gräns måste ju finnas.

Är ju liksom förälderns ansvar att uppfostra ungen, adhd eller inte. Testa någon kombination av omega-3 och omega-6, typ EyeQ. Men framförallt, ta ditt ansvar. Lärarna har annat att göra än att jaga någon liten skitunge. En unge ska väl inte få förstöra för en hel klass? Klart familjen ska få lite extra stöd och hjälp, men huvudansvaret är ju föräldrarnas.

Överlag tycker jag att det är rena skämtet att man kan skylla precis allt på en diagnos idag. Skulle detta vara typ 20-talet skulle väl ungen få en smäll och sedan vara tyst. Säger inte att det är rätt, men menar att på den tiden fanns det en annan respekt.

Man kan inte diagnostisera precis allt och man kan inte vaccinera sig mot allt ont i världen.

Kommer fortsätta återkomma till det, men det tål att sägas fler gånger: kost, motion, kroppen som helhet, ekologi, balans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar